P1020271

Shiro Kunimitsu Petty

Jag vet att det inte var längesedan jag postade ett inlägg om knivar men jag gör det igen ändå. Jag har ett par saker som jag vill ta upp. ”Petty” är vad man på knivnördiska brukar kalla mindre allknivar – knivar med ett blad som är runt 8-15 cm långt och som används till smågrejer i köket.

Står man i begrepp att skaffa sig en uppsättning bra knivar till köket så skulle jag säga att en petty ska vara med på listan, kanske är det så att man klarar sig med en bra kockkniv och kompletterar med en petty. Vad använder man dem då till? Jag använder de här knivarna rätt ofta trots att det kan vara lite svårt att specificera när de kommer till användning men jag gör ett försök:

1. Lite pilligare köttarbeten, som att bena ur kyckling, putsa en högrev eller i största allmänhet skära bort hinnor från kött.
2. Skala vitlöksklyftor.
3. ”Filéa” citrusfrukter och annat småpill med frukt och grönt.
4. Rensning av mindre fiskar, som små plattfiskar och sånt

Man finner definitivt användning för en petty och i regel är det saker som kräver en väldigt vass och bra skärande egg. Det är fördömt att putsa bort hinnor från en köttbit med en slö kniv.

Den här kniven har jag hemma på påseende från slipstenar.se och jag har inte bestämt mig än för om jag ska köpa den. Som jag skrivit innan så har jag redan en bra petty i kolstål (Shiro Kamo ’Black Dragon’) och det är kanske onödigt med en till… eller? Nej det är klart det inte är onödigt med en till.

Det här är en Shiro Kunimitsu Petty och bladet är 14 cm långt. Den är smidd i ett stål som kallas för yasuki. Det är likt tamahaganestålet som används för svärd. Här ska man haja till förnöjt och tänka på alla ninjafilmer som man såg i smyg i tioårsåldern. Till saken hör också att Shiro Kunimitsu-familjen har gjort sig kända som svärdsmeder sedan 1700-talet. Klart man ska ha en kniv gjord av en svärdsmed!

En annan sak värd att notera med kniven är att den är enkelslipad och just den här är gjord för en högerhänt person. Eggen är alltså helt plan på vänstersidan (om kniven hålls i skärläge) och har slipad egg endast från andra sidan. Det är ett väldigt vanligt sätt att slipa knivar i Japan och det möjliggör skarpare eggar och resulterar i snyggare snitt när man väl lär sig att kompensera för att den snea eggen gör att man under skärandet drar åt vänster. Det är också förhållandevis lätt att själv underhålla en sån egg men det krävs nästan att man slipar på stenar. Under slipningen så börjar man med den vinklade sidan och sedan lägger man bladet plant mot stenen och tar bort fasningen. Det går så klart att slipa den på en Sharpmaker också men då får man se till att palla upp Sharpmakern så att vinklarna blir rätt.

 

P1020271

P1020272

P1020274

P1020280

Jag tycker kniven är väldigt snygg. Formen är vacker och bladet ser väldigt rått ut. Det är tyvärr lite rostangripet på ena sidan (gropfrätt som vi säger på materialvetenskapiska) men det skadar inte användningen. Kolstålsknivar brukar lackas på bladet när de är smidda och ska levereras ut så det första man gör när man fått hem dem är att man tar bort lacken med aceton. Här måste man ha använt ett sopigt lack eller lackat på en kniv som inte var riktigt torr/ren. Det har resulterat i små gropliknande rostangrepp under lacken. Det kan räcka med bara pyttelite instängda kloridjoner för att göra väldigt stor skada på stål som inte är rostfritt.

Det tråkiga med kniven är handtaget som är väldigt enkelt. Jag gissar att trät är magnolia och det är väldigt lätt och lite poröst. Bolstret är av plast, vilket ger ett lite billigt intryck. Man ska komma ihåg att handtagen är förbrukningsvaror i Japan. Folk lämnar in sina knivar för att göra ett nytt handtag när de går sönder och det här med vackra hantverksmässigt gjorda handtag är mer en västerländsk grej som exporterats till Japan. En professionell sushikock behandlar stålet väl men skiter lite i handtaget. Det man ska göra om man inte vill byta handtaget så ofta är att olja in det. Jag kör på parafinolja med bivax (samma som man ska behandla sina skärbrädor med) vilket ger en tålig och lite hård och vattenavvisande yta. Det är också vettigt att smälta in lite vax där bladet går in i handtaget, där kan det annars stå vatten som på sikt skadar bladet.

Jag ska hårdköra med den här kniven nu ett par veckor och se om jag beslutar mig för att köpa den. Jag gillar ändå stilen på kniven så det är högst troligt att jag slår till.