Logo
Skriv ut denna sida
Kokboksrecension - Det godaste jag vet

Kokboksrecension - Det godaste jag vet

Den svenska smakgurun hjälper oss i en mångordig bok att kombinera smaker.

Titel: Det godastre jag vet
Författare: Lisa Förare Winbladh
Förlag: ICA Bokförlag/Massolit Förlag

Bilderna i bloggposten är tillhandahållna av Massolit förlag. Fotograf är Linus Meyer.

Lisa Förare Winbladh är matnörden som genom åren utbildat oss svenskar i bland annat matkemi, smakkombinationer och att vi ska ge fan i att köpa gasad köttfärs. Jag gillar verkligen hur hon drivs av att hon vill förstå allt och inte nöjer sig med att något bara är på ett visst sätt. Lisa är verkligen ett lexikon om du vill veta hur något funkar gällande mat. Det kan vara alltifrån hur salt kemiskt interagerar med proteiner, och hur man kan använda den kunskapen när man saltar sin gryta, till hur sichuanpepparn triggar vibrationskänsliga nerver i munnen och ger upphov till en darrande känsla. 

2648 PressImage

Vad gäller smakkombinationer så är hennes resonemang nästan universella. Vi är biologiska varelser och våra sensoriska förmågor är i hög grad lika, sen kan så klart våra vanor vara olika. Att olorososherry passar osedvanligt bra med apelsin, svamp, kycklinglever och rökt makrill är nog närmast att betrakta som sanningar och har att göra med hur vårt smaksinne funkar. Sen gillar så klart inte alla mat-petare sherry men då är det ju de personerna som har fel.

Jag gillar tre sorters kokböcker: Kokböcker med ett spännande tema, (gärna smalt och från någon annan del av världen), matreportageböcker som är mindre kokbok än renodlad kulturell och politisk journalistik (typ som den här) och kokböcker som har som mål att utbilda i matlagning. Det godaste jag vet faller rakt in i den sista kategorin och vi får chansen att lära oss massor. Vart och ett av bokens kapitel fokuserar på en smakgivare och kapitlen heter då saker som Fisksås, Pepparrot och Ingefära. I inledningen av varje kapitel finns två-tre sidor text där smakgivaren gås igenom ordentligt, med alltifrån lite övergripande kemi till lite historik. Något jag uppskattar otroligt mycket är att författaren inte drar sig för att namnge specifika varumärken i tipssyfte. Vi får bland annat lära oss vilken fisksås som är absolut bäst och var vi kan tänkas hitta den. Det känns som något vi sällan ser i kokböcker som inte rakt av är utgivna av en matproducent. I och med att jag inte har någon som helst anledning att ifrågasätta Lisas integritet så litar jag blint på hennes tips och tackar och bockar.

En annan väldigt bra grej med boken är att man vågar klämma in mycket text. Jag älskar att läsa och jag vill veta varför vissa moment görs på visst sätt i matlagningen. Det är något som är otroligt eftersatt i kokböcker, säkert främst på grund av att författarna själva inte vet. Jag vill ha den där lilla texten om hur man får bort gurkmeja från kläderna (UV-känsligt och bleks bort i solljus) och rutan som beskriver det bästa sättet att rosta mandel. Det finns så klart alltid utrymme för att förklara ännu mer men jag begriper också att bokens utrymme är begränsat så allt kan inte nagelfaras på molekylär nivå.

Det finns ingen perfekt matching mellan min matsmak och författarens matsmak. Rätterna i den här boken är inte de tramsiga medelklassmansrätterna som jag brukar vurma för men det finns massor av gott att laga ändå. När det kommer till maträtter så är hon väldigt mycket inne på att dra ner på kött och bygga upp rätter utifrån grönsaker (utan att för den sakens skulle göra avkall på smaken). Det är så klart vettigt och att inte jag är så inne på det är givetvis fel av mig. I en grov generalisering så är det självklart den miljömässigt vettiga vägen att vandra och genom att läsa den här boken så får jag mig en tankeställare och kanske blir lite bättre på det jag också.

Det kan tyckas att jag alltid hyllar alla kokböcker jag recenserar och det är sant. Jag har ingen som helst lust att läsa 150 sidor om vardagsmat som lagas på fryst kycklingfilé och matlagningsgrädde på 12 minuter, eller puckodieter för folk som är allergiska mot citronsyra så jag tänker inte heller recensera såna böcker. Jag recenserar helt enkelt böcker som jag på förhand tror (vet) är bra.

Jag har fått ett recensionsexemplar av Massolit Förlag

Senast ändrad - tisdag, 09 september 2014 10:37
Anders Johansson

Till vardags forskare med inriktning mot nanoteknik/materialkemi/oorganisk kemi. Här skriver jag om mat men tar minsta lilla tillfälle att gå loss på maten med kemi. Bilderna och textalstren här i bloggen är mina och upphovsrättsligt skyddade. Vill du använda en bild så måste du fråga mig först.
copyright bastard reklam 2013-2016