Min kokboksförfattarfavorit har släppt en ny bok. Jag fick den i förrgår och har redan hunnit lusläsa den i sin helhet.
Titel: Mackor
Författare: Jonas Cramby
Förlag: Natur & Kultur
Bilderna i bloggposten är tillhandahållna av Natur & Kultur och fotografer är Roland Persson (omslagsfoto) och Li Winther (det svart-vita fotot på Cramby).
Jonas Cramby har tidigare givit ut kokböckerna Texmex från grunden (2012, Natur & Kultur) och Texas BBQ (2013, Natur & Kultur), det tror jag ingen läsare av min blogg har missat. Båda de tidigare böckerna är helt fenomenala och i dem plockar han hem det genuint amerikanska till Sverige och ger handfasta tips på hur man ska gå tillväga för att kocka till alla läckerheter med hjälp av det vi kan få tag på här. Både Texmex från grunden och Texas BBQ har så klart sålt så in i helvete och det är föga förvånande att han även i år kommer ut med en kokbok. På förlaget sitter man och myser och även författaren borde välförtjänst ha fyllt plånkan med royalty. Jag hade faktiskt trott att det skulle komma en asiatisk kokbok från Cramby, men den kanske kommer nästa år.
Foto: Li Winther
I litteraturrecensioner och kultursammanhang brukar skribenter ofta skriva om hur en författare/dramatiker/musiker liksom talar till dem genom sin konst. På samma sätt som den testosteronstinna och kulturpretentiösa 22-åriga Anders blev talad till genom Bukowskis böcker så talar Cramby till den småfeta 38-åringen med ett lite för stort matintresse. Det är så klart tragiskt på flera plan, men något jag har lärt mig acceptera och leva med. Skriv tillräckligt mustigt och initierat om mat och jag är din för evigt. Försäljningslistorna för kokböcker är dyster läsning, åtta-nio av platserna av topp-tio är ofta ”kokböcker” som beskriver hur man ska mixa ihop en massa helvetesgrönsaker och sedan dricka under självspäkningsformer innan man drar ut och springer ett varv runt länet. Mat man blir snygg av. Sån mat skiter jag blankt i. Jonas Crambys böcker har alltid trängt sig in på de där listorna och liksom pissat lite på hälsofolket. Mat ska vara en njutning och kroppen är inte ett tempel, kroppen är sinnen och sinnlighet och sinnen ska triggas. Så mycket det går.
Hur vore det om du skrev några rader om boken då Anders? Ja, självklart. Jag ville liksom bara sätta känslan.
Boken är uppbyggd kring olika brödsorter, där varje brödsort utgör ett kapitel. Cramby beskriver först hur man bakar brödet som kan vara allt från fluffig formfranska (lyxig så klart och kallas då pain de mie) till baguette och brioche. Sedan radar han i varje kapitel upp ett antal klassiska mackor med det brödet som bas. Inget lämnas åt slumpen och boken är tänkt att ge stöd för att göra allt från grunden. Vi får lära oss göra majonnäs, schmaltz, surkål, porchetta och allehanda livsnödvändiga picklade saker. Jag gillar verkligen upplägget. En lat dag kan boken fungera som inspiration och genom att handla ihop färdig fyllning på stan kan jag dra ihop en macka på fem minuter, medan jag en lördag kan stå och smutta på några bärs och göra allt eller det mesta från grunden. Speciellt gillar jag hur han lär oss göra bra charkuterier från grunden till mackorna.
Bilderna är så bra så man vill gråta och designen är, som i tidigare kokböcker av Cramby, helt fantastisk. Jag vill göra alla mackor i boken.
Den enda anmärkningen jag har på boken är samma som jag har haft på hans tidigare kokböcker – Jonas Cramby har en lite jobbig inställning kring maträtter att det finns ETT rätt sätt att göra dem på. Det är en liten hang-up för mig och vi hittade den i Texmex-boken där han skrev att en chili inte får innehålla bönor (eller om det var tomat, något var det i alla fall) och vi ser lite av de tendenserna här också. Jag gillar inte riktigt den ansatsen när det gäller mat. Visst kan jag köpa att en reuben ska vara på ett visst sätt för att kallas reuben och jag är själv lite försiktig om jag gjort avsteg, då kallar jag snarare mackan för ”reubenaktig”. Men det är ju avstegen från normen som för oss framåt i den kulinariska världen. Å andra sidan är det kanske bra att lära känna originalet precis som det ska vara innan det är dags för avsteg, lite på samma sätt som man pratar om att bemästra state-of-the-art (teknikens ståndpunkt) inom forskningen innan man börja ge sig ut på okänd mark. Det kanske är jag som har fel och Cramby som har rätt, skulle inte förvåna mig.
Det här är en svinbra bok och du vill ha den. Vänta inte en sekund, köp den direkt.
Jag har fått ett recensionsexemplar av Natur & Kultur