Efter fredagens misslyckade middag kändes det viktigt att göra något väldigt gott på lördagen och något som inte kan misslyckas. Valet föll på chili cheese fries och det här kommer troligtvis bli en alldeles för lång bloggpost.

Som forskare rapporterar man väldigt sällan om det misslyckade. Ett lyckat forskningsresultat skrivs ner i relativt strikt artikelform, skickas in till vetenskaplig tidskrift och via tidskriften går den sedan ut på utvärdering hos andra forskare som i regel är anonyma.

När ungarna hade somnat igår så satt jag och Emma på balkongen och åt upp frysens näst sista låda med kräftor. Svenska hemkokta finkräftor som klarar sig himla bra i frysen hela året mellan kräftpremiärerna. Kräftor är alldeles för gott för att bara ätas i augusti.

Jag gillar rullar. Så till den milda grad att det börjar bli lite löjligt, det inser jag. Jag tycker det är ett fenomenalt sätt att få in smaker i en hel köttbit och jag gillar dessutom bindandet och själva skärandet av köttet som leder till att man kan göra rullen. Det där sista låter sjukt.

Igår käkade vi 80-talsklassikern ostfondue med inte så klassiska tillbehör. Det mest klassiska är ju bröd som man doppar i smeten och på sin höjd har man lite cornichoner och syltlök till. Då jag inte kan äta något gott bröd så kände jag att jag måste ha något annat att doppa i osten så det fick bli lite oxfilé och stekta champinjoner, även blomkål och broccoli.