Det här är ingen mat för klenisar, fisken blir både stark och faktiskt lite besk. Dock tycker jag att det passar alldeles ypperligt med övriga smaker.

Nu när vi har käkat oss mätta på svenska kräftor men ändå har kräftor kvar så finns det ett bra alternativt: Go cajun!

Jag kanske skulle ha som tradition att blogga om en macka på lördagar. Eller det är nog jobbigt att bestämma, men jag kan försöka i alla fall.

Det blir andra gången jag bloggar om den här rätten, men jag har gjort ändringar i receptet. Kanske inte jättestora ändringar men det går ändå inte att prata nog mycket om gumbo.

Innan jag skriver något annat så måste vi ta och reda ut det där med skillnaden mellan jambalaya och gumbo. Båda rätterna är delar i det som brukar kallas Louisianaköket, som omfattar cajunköket och det kreolska köket. Det är fan viktigt att man benämner saker vid sina rätta namn och jag får ingen ro om jag inte har klarhet i sånt här.